Farväl Indien

 Fina minnen

Nu sitter jag här, i Saigon. Jag kommer på mig själv att jag tänker en del på Indien, men samtidigt vet jag att det är dags för mig att gå vidare och börja på andra äventyr.

Indien har varit en upplevelse som inte går att med rättvisa beskriva med endast ord. Om jag försöker väldigt mycket så skulle ett ord komma det nära och det är: OTROLIG.
Jag har inte haft tid eller tillräckligt bra internet för att ladda upp bilder. Men jag lägger upp några nu. Detta inlägg blir det sista på min Indien resa.

Jag vill passa på att berätta om insamlingspengarna. Om det är någon som undrar har jag bokfört allt som pengarna har används till och resterande ligger i goda händer hos en vän till Mitraniketan. Även hon brinner för konsten och jag litar på att hon kommer att se till att pengarna går till kreativitet och eleverna.

Jag kommer eventuellt att blogga om mina kommande äventyr i Vietnam och Kina. Det återstår att se.
Så jag vill tacka alla som har lagt ner tid till att kika på mina bilder eller till och med läst mina inlägg. Jag hoppas att Du som jag har fått en inblick i  hur livet i Indien kan se ut utifrån en volontärs perspektiv. Om Ni har några frågor eller funderingar så tycker jag att du absolut ska ställa dem!

Enjoy the last show...

 

Alla dessa minnen. Platsen, människorna och känslorna.
Tack. Ni kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta.
Farväl.

With love, Malin

Frånvaro

Hej alla fina

Jag vill börja med att ge en liten förklaring till min frånvaro både i bloggen men även här i Indien.

Det har varit en period med många tankar. Jag har försökt reda ut de nya mötena med kulturen, människorna men främst med mig själv. Jag hade en kort period där jag kände mig vilsen, orkeslös och deprimerad. Om du frågar mig varför, så skulle mitt svara vara stress. Det slog mig hårt som en välförtjänt örfil på kinden. Det jag trodde att jag hade lämnade kvar i Sverige förföljde mig ända till Indien.

Idag mår jag mycket bättre så här kommer en summering av den senaste tiden.

Angående insamlingen så har pengarna gått till material och en dagsutflykt till konstgalleriet Sri Chitra Art Gallery i Thiruvananthapruam. Bildstudenterna tackar så hemskt mycket för Ert hjärtliga bidrag! Här kommer två bilder från utflykten och massa annat gott.

Nog skrivet. Jag låter bilderna tala istället!

Dagsturen till Konstgalleriet!

Bildelever

Ananans!



Gummiträd



Diwali - The festival of lights

Salsalektion



Bröllop nummer ett!



Bruden

Brudgummen

Bröllop nummer två.



Bruden

 

Brudens far, som bjöd in oss till bröllopet


Tack återigen för Ert bidrag. Denna vecka kommer en workshop att äga rum där ungdomarna och barnen kan interagera och låta kreativiteten flöda. Insamlingspengarna kommer gå till att ordna denna workshop. 
Eftersom det endast är 2,5 veckor kvar av min tid här på Mitraniketan är ett förslag att ge resterande av pengarna till skolan där de har barn som går i låg- till högstadiet. De barnen som går där kommer från olika stammar eller slummen och har en tuff bakgrund. Denna skolsektion har väldigt ont om pengar och barnen bor på organisationen, men Mitraniketan tar inte betalt för något. Hoppas det känns överkomligt för Er!
På återseende!

// Malin



Mitt hem

Tack!

Det har gått en månad sen jag satte min fot på Mitraniketan. Inte visste jag då att jag skulle kalla detta mitt hem.

Efter en härlig helg i Varkala (turistort) så har jag fått åka ännu mera buss, vilket är det billigast nöjet här. Du får möjlighet att träffa den lokala befolkningen och möta vänliga nickningar, se mer av den gröna djungeln och känna vinden fläkta i håret. Äntligen har jag fått bada i Indiska Oceanen. Med den majestätiska vyn och hypnotiserande vågorna fick det mig att inse. Hur mycket jag än njöt av min miniweekend med min resekamrat så ville jag hem. Inget i Varkala fick mig att önska bort det jag har i Mitraniketan. Inte ens mötet med svenskar väckte en gnutta längtan till Sverige. Jag är här och jag lever för mitt arbete som jag gör nu.
Tack vare Ert bidrag är vi uppe i 1700 kronor. Det är helt otroligt. Med detta ska jag fortsätta mitt arbete och göra allt jag kan för dessa ungdomar och barn. Det viktigaste Ni har givit är inte beloppet kronor, utan Ert stöd och kärlek Ni har visat mig och eleverna här. Så jag kan inte säga mer än TACK. Ni är verkligen underbara!

Med kärlek// Malin

ps. bilder kommer när internet orkar ladda upp :P

Ni kan hjälpa till!

Arts and Creativity

Det kallar jag mina bildlektioner. Mina förhoppningar när detta starta var inte endast att lära dem att teckna. Jag hoppas kunna lära dem att man kan se på konst och livet med olika perspektiv. Jag har märkt att en del har svårt att låta sin fantasi flöda och tänka utanför sin egen bubbla. Åtminstone att de inte kan uttrycka det. Därför vill jag försöka ge dem ett verktyg att kunna uttrycka sig. Konsten låter oss vara kreativa och se möjligheter. Jag har för tillfället åtta tjejer och fyra killar tre gånger i veckan varav en timme per lektion. Många vill lära sig, en del vill utvecklas men främst tror jag att de vill prova något nytt. De har en vilja och jag försöker greppa tag om den och lyfta fram den. Jag tror att konsten inte bara uttrycks genom bilder. Jag ser konst uttrycka sig i livet. Den finns i naturen, i saker men även i människan. Vi vill ha kreativitet för att det får oss att utvecklas, vilket medför en känsla av att vi lever. Konst lär oss att ingenting är bestämt. Ta ett papper och en penna och utöva din frihet. Ta livets förutsättningar och var kreativ, så kan du se möjligheter.

En gång när vi tecknade av en kokosnöt sa en av flickorna: "This is impossible!"
Då svarade jag: "If you can´t see, I will teach you."
Efter det sa en av de andra flickorna: "Nothing is impossible."
Det slutade med att flickan visst klarade av att teckna en kokosnöt.

Dessa är bilder från mina lektioner med eleverna. Just nu startar jag en liten insamling till att köpa material till dem. Till att börja med vill jag skaffa dem en varsin blyertspenna och sudd. Just nu har jag fått låna pennor från kontoret och låter mitt sudd vandra runt i klassrummet.
Sen hoppas jag kunna köpa färger, för jag själv har upplevt hur färger kan bryta ner mina egna förutfattade tankar om mig själv. Genom färg har jag fått möjligheten att uttrycka känslor vilket jag önskar att mina elever ska få möjligheten till.
För mig hade det inte varit något problem att betala allting själv, men jag tror på allas givmildhet. Jag tror att många vill ge men att det finnas olika anledningar varför man inte gör det. Här får ni chansen att hjälpa mig i mitt arbete och jag skulle bli glad över att ni ägnar detta tanke. Beloppet är inte viktigast, det är handlingen.
Kontakta mig om ni är intresserade att bidra. Allt går självklart oavkortat till eleverna!

Med kärlek // Malin
 

2011.10.20

Haha, hund på taket.

 

Rektorn på Mitraniketan Peoples College

Äntligen kom det regn, men för lite för att möta behovet i byn.

Puss & Kram // Malin

Bilder

Mitraniketan

 

 Våra folkhögskoleelever! 

Geckoödla i toalettfönstret :)

Tack

Viswanathan

Som vanligt är livet bara underbart. Lektionerna i engelska flyter på bra och bildlektionerna utvecklar inte bara mina elever men även mig själv väldigt mycket. Här får jag möta individerna och vi kan tala genom konstens språk.

Fast denna dag är ändå inte det samma som någon annan under dessa två veckor här. Idag fick jag chansen att känna på en underbar mans hjärta. Denna man, är grundaren till hela denna organisation och han lät mig röra vid hans hjärta. Han är en man som har varit runt om i världen, skakat hand med presidenter och kungar och är vän med nobelpristagare. Han tog min hand, la den på hjärtat och klappade mig. Han lät mig röra vid hans hjärta. Jag kan fortfarande inte förstå det.
Han är nu min "grandfather" och jag hans "granddaughter".
Jag känner mig oerhört hedrad och gråtfärdig. Denna man ser alla människors hjärtan, inte ursprung eller religion. Han har valt att hängivet ge till människor som behöver honom istället för att leva ett tryggt liv bakom dyra murar. Han har ett annat rikt liv. Genom att ha spridit sin kärlek under sin livstid har han nu i äldre dagar förtjänat att få kärlek av folk som beundrar honom och bara älskar honom för den han är.

Tack för att jag fick röra ditt hjärta, för nu har du rört vid mitt och jag kommer aldrig att sluta ge.

// Malin