Tack!
Det har gått en månad sen jag satte min fot på Mitraniketan. Inte visste jag då att jag skulle kalla detta mitt hem.
Efter en härlig helg i Varkala (turistort) så har jag fått åka ännu mera buss, vilket är det billigast nöjet här. Du får möjlighet att träffa den lokala befolkningen och möta vänliga nickningar, se mer av den gröna djungeln och känna vinden fläkta i håret. Äntligen har jag fått bada i Indiska Oceanen. Med den majestätiska vyn och hypnotiserande vågorna fick det mig att inse. Hur mycket jag än njöt av min miniweekend med min resekamrat så ville jag hem. Inget i Varkala fick mig att önska bort det jag har i Mitraniketan. Inte ens mötet med svenskar väckte en gnutta längtan till Sverige. Jag är här och jag lever för mitt arbete som jag gör nu.
Tack vare Ert bidrag är vi uppe i 1700 kronor. Det är helt otroligt. Med detta ska jag fortsätta mitt arbete och göra allt jag kan för dessa ungdomar och barn. Det viktigaste Ni har givit är inte beloppet kronor, utan Ert stöd och kärlek Ni har visat mig och eleverna här. Så jag kan inte säga mer än TACK. Ni är verkligen underbara!
Med kärlek// Malin
ps. bilder kommer när internet orkar ladda upp :P