MUMBAI

Äkta chicken tikka masala

Vi blev varnade att i Indien har man inte så bråttom. Vi upplevde detta nar vi skulla flyga från Istanbul och det uppstod en situation på planet. En indier skrek: Don't touch me.
Och om en indier säger detta som vanligt vis inte höjer rösten så ska man nog lyssna. Vi kom iväg efter 1,5 h och jag, man slog av en stank när jag klav av planet. Dock påminner Mumbai mig väldigt mycket om Peking. Gatorna, dofterna, människorna och trafiken. Här är det en aningen friskare i luften.


Rummet vi har fått hade jag i ärlighetens namn kanske inte boka själv men jag är nöjd. Det är trevlig personal och centralt.


OCH nu har jag äntligen smakat på en äkta chicken tikka masala, det var utsökt. Fortsätter det på detta viset så kommer jag definitivt gå upp 9 kg på två veckor... Igen! :P

Smell u later// Malin

Ps. Bilder kommer senare.

 

På återseende!

Mot Indien

Jag trodde att jag skulle känna mer pirr, att magen skulle köra som en torktumlare. Denna morgon ligger dimman tungt över Bro och hösten har kommit.
Efter en del farväl i Skåne och Värmland så har jag nu kommit fram till sista morgonen i Sverige. Jag är oehört tacksam över att ha fått spendera de sista dagarna innan resan med familj. Då menar jag kusiner och syskonbarn & Co.

 

 

Verkligheten har ännu inte slagit mig, men väl på flygplanet kommer den att slå mig hårt på ansiktet. Jag har nog inte riktigt funderat på att jag ska till ett helt främmande land. Som jag fortfarande inte vet mycket om, men det är väl det som är utmaningen?

Jag ska ta hand om mig så gör ni det också!

På återseende gott folk!!

Puss och kram// Malin

Farväl Tomelilla

Resan börjar ta form

Det är dags att ta farväl till denna skånska byn som nu har fått en plats i mitt hjärta. Kanske inte tack vare staden i sig, utan människorna som fyller den med all kärlek. Ni underbara människor på Österlen har verkligen lockat fram ett vemod inför avresan, något som jag aldrig kunnat ana.

Tomelilla skulle bara bli en hållplats innan det stora målet, Indien. Jag har lärt mig att om jag är tillräckligt öppen som person, kan någon faktiskt röra vid mitt hjärta.

Tack.

Farväl.
Hoppas våra vägar korsas igen.

Med kärlek // Malin

Till Min Syster

Varför Volontärskap?

Denna veckan har vi i klassen, bestående utav tre personer diskuterat om vad man kan göra som volontär på Mitraniketan i Indien.
När vi ställer frågan VAD, så dyker även följdfrågan VARFÖR upp.
Jag kom att tänka på mina tankar kring denna resan från våren, vid maj. Jag tog ett kliv ur min roll som jag har i samhället och jag såg något som jag inte tidigare har reagerat på. Den spontana hjärtligheten bland oss i detta samhälle syns inte öppet på gatorna. Jag tog ett beslut om att utelämna mig helt i ett land där jag inte har någon kunskap om dess samhälle, historia eller kultur. Åka dit med ett öppet hjärta och få öppna ögonen. Jag trodde att jag skulle dit, inte att förändra deras värld, utan det var min bubbla som jag ville spräcka.
Jag har känt mig vilsen. HUR ska jag kunna spräcka denna bubblan? Jag åker till Indien.

Behöver man åka till Indien för att spräcka sin egobubbla? Svaret är nej.
Så varför åker jag?
Vet inte.

Från en syster:
"Skit samma om folk ser vad jag skriver. jag visar inte alltid hur jag känner, berättar inte alltid det heller. Men jag är otroligt stolt att få vara syster till en sådan vacker, klok, lite väl desorienterad men omtänksam, modig och framför allt rolig syster. Älskar dig."  

Till en syster:
Med detta skrivet visar du mig att vi alla kan. Vilken bubbla vi än lever i kan vi spräcka den. Bara vi vill.
Du väcker något inom mig som jag länge har burit på. Det du har skrivit är precis så jag känner för dig. Modet är något du har och som jag alltid har sett upp till. Jag vill se att modet jag har idag har jag ärvt från dig och farmor. Oavsett det förflutna kommer ni två vara de två starkaste kvinnorna jag någonsin känt. Du är en inspiration till att jag hittade modet i mig själv, att ge mig ut på detta. Och du, med den kärlek du bär på trots allt. Du ÄR beviset på att min bubbla går att spräcka. 
Tack. 
Jag älskar dig också.

The Dog Days Are Over

Two times seven days left

"Run fast for your mother run fast for your father
Run for your children for your sisters and brothers
Leave all your love and your longing behind you
Can't carry it with you if you want to survive

And I never wanted anything from you
Except everything you had
And what was left after that too."

- Florence And The Machine

Bilderna är från en dagsutflykt till mysiga Ystad.


Två veckor kvar tills jag vandrar runt på Mumbai´s gator.
Längtar.

Then the dog days would be over...

Det börjar brännas...

2 veckor kvar i Tomelilla

Tomelilla har varit en bra plats för mina förberedelser. Mest att man är omringad av lugnet som råder bland Skånes åkermarker men även de öppna och hängivna människorna. Nu börjar resan närma sig med stormsteg och jag hinner knappt inse att det endast är 2 veckor kvar i Tomelilla.

Jag var hemma i Karlskoga under helgen där jag har min familj. Den svåraste att lämna var min kära brorsdotter. Hon får mitt hjärta att smälta.
Jag har fyllts med nya tankar och entusiasm efter en återträff med nära och kära. Tack!

Hösten har även nått oss här i södra Sverige och jag tar på mig de få kläderna jag har med. Jag kommer att sakna den burriga hösten när träden klär av sig sina vackra löv, sitta inne med en kopp te.
Jag byter bort det mot ett äventyr i Indien istället :P Som det ser ut nu kommer jag och min resepartner att stanna några dagar i Mumbai innan vi åker vidare till Mitraniketan (folkhögskolan som vi ska volontära på). Jag kan känna av resfebern ibland, att det börjar brännas lite. Du vet hur det kan kittlas till lite i magen som när du åker en barnkarusell...

Love// Malin