Varför Volontärskap?
Denna veckan har vi i klassen, bestående utav tre personer diskuterat om vad man kan göra som volontär på Mitraniketan i Indien.
När vi ställer frågan VAD, så dyker även följdfrågan VARFÖR upp.
Jag kom att tänka på mina tankar kring denna resan från våren, vid maj. Jag tog ett kliv ur min roll som jag har i samhället och jag såg något som jag inte tidigare har reagerat på. Den spontana hjärtligheten bland oss i detta samhälle syns inte öppet på gatorna. Jag tog ett beslut om att utelämna mig helt i ett land där jag inte har någon kunskap om dess samhälle, historia eller kultur. Åka dit med ett öppet hjärta och få öppna ögonen. Jag trodde att jag skulle dit, inte att förändra deras värld, utan det var min bubbla som jag ville spräcka.
Jag har känt mig vilsen. HUR ska jag kunna spräcka denna bubblan? Jag åker till Indien.
Behöver man åka till Indien för att spräcka sin egobubbla? Svaret är nej.
Så varför åker jag?
Vet inte.
Från en syster:
"Skit samma om folk ser vad jag skriver. jag visar inte alltid hur jag känner, berättar inte alltid det heller. Men jag är otroligt stolt att få vara syster till en sådan vacker, klok, lite väl desorienterad men omtänksam, modig och framför allt rolig syster. Älskar dig."
Till en syster:
Med detta skrivet visar du mig att vi alla kan. Vilken bubbla vi än lever i kan vi spräcka den. Bara vi vill.
Du väcker något inom mig som jag länge har burit på. Det du har skrivit är precis så jag känner för dig. Modet är något du har och som jag alltid har sett upp till. Jag vill se att modet jag har idag har jag ärvt från dig och farmor. Oavsett det förflutna kommer ni två vara de två starkaste kvinnorna jag någonsin känt. Du är en inspiration till att jag hittade modet i mig själv, att ge mig ut på detta. Och du, med den kärlek du bär på trots allt. Du ÄR beviset på att min bubbla går att spräcka.
Tack.
Jag älskar dig också.
Denna veckan har vi i klassen, bestående utav tre personer diskuterat om vad man kan göra som volontär på Mitraniketan i Indien.
När vi ställer frågan VAD, så dyker även följdfrågan VARFÖR upp.
Jag kom att tänka på mina tankar kring denna resan från våren, vid maj. Jag tog ett kliv ur min roll som jag har i samhället och jag såg något som jag inte tidigare har reagerat på. Den spontana hjärtligheten bland oss i detta samhälle syns inte öppet på gatorna. Jag tog ett beslut om att utelämna mig helt i ett land där jag inte har någon kunskap om dess samhälle, historia eller kultur. Åka dit med ett öppet hjärta och få öppna ögonen. Jag trodde att jag skulle dit, inte att förändra deras värld, utan det var min bubbla som jag ville spräcka.
Jag har känt mig vilsen. HUR ska jag kunna spräcka denna bubblan? Jag åker till Indien.
Behöver man åka till Indien för att spräcka sin egobubbla? Svaret är nej.
Så varför åker jag?
Vet inte.
Från en syster:
"Skit samma om folk ser vad jag skriver. jag visar inte alltid hur jag känner, berättar inte alltid det heller. Men jag är otroligt stolt att få vara syster till en sådan vacker, klok, lite väl desorienterad men omtänksam, modig och framför allt rolig syster. Älskar dig."
Till en syster:
Med detta skrivet visar du mig att vi alla kan. Vilken bubbla vi än lever i kan vi spräcka den. Bara vi vill.
Du väcker något inom mig som jag länge har burit på. Det du har skrivit är precis så jag känner för dig. Modet är något du har och som jag alltid har sett upp till. Jag vill se att modet jag har idag har jag ärvt från dig och farmor. Oavsett det förflutna kommer ni två vara de två starkaste kvinnorna jag någonsin känt. Du är en inspiration till att jag hittade modet i mig själv, att ge mig ut på detta. Och du, med den kärlek du bär på trots allt. Du ÄR beviset på att min bubbla går att spräcka.
Tack.
Jag älskar dig också.
Skriver nu med ett leende på läpparna, stolt och rörd över att få läsa sådana fina ord.
SvaraRaderaSyster, du är själv en mycket stark och målmedveten person, att du skulle ta detta steg var nog bara en tidsfråga för modet har du, utan att du vet om det kanske. För att jag tror inte att man bara åker iväg som du gör nu om man inte har modet innerst inne. Du är själv en inspirationskälla, för mig och många andra. Vilsen är du bara när du ska orientera dig runt men sinnligt, nej det tror jag inte. Så fortsätt att vara dig själv och gå mot det du tror på och fortsätt inspirera andra.
Inspiration får man inte bara från de äldre men även från de yngsta. Vi har en skara bröder och en stor bunt släktingar som också har varit en stor inspiration, vägledning och stöd. Och självklart är det så fortfarande (att leva i nuet och bara inte i framtiden eller i minnet är något som jag har fått lära mig av en kär person som en gång har varit mitt liv). När man tänker på det, så känner man att man måste vara den mest lycklig lottade personen i världen! Jag är stolt över att vara en To och kommer alltid att vara det. För att vara en To innebär att ha en fantastisk och härlig syskonskara och släktingar. /To nr. 4 av 7