tisdag 25 oktober 2011

Ni kan hjälpa till!

Arts and Creativity

Det kallar jag mina bildlektioner. Mina förhoppningar när detta starta var inte endast att lära dem att teckna. Jag hoppas kunna lära dem att man kan se på konst och livet med olika perspektiv. Jag har märkt att en del har svårt att låta sin fantasi flöda och tänka utanför sin egen bubbla. Åtminstone att de inte kan uttrycka det. Därför vill jag försöka ge dem ett verktyg att kunna uttrycka sig. Konsten låter oss vara kreativa och se möjligheter. Jag har för tillfället åtta tjejer och fyra killar tre gånger i veckan varav en timme per lektion. Många vill lära sig, en del vill utvecklas men främst tror jag att de vill prova något nytt. De har en vilja och jag försöker greppa tag om den och lyfta fram den. Jag tror att konsten inte bara uttrycks genom bilder. Jag ser konst uttrycka sig i livet. Den finns i naturen, i saker men även i människan. Vi vill ha kreativitet för att det får oss att utvecklas, vilket medför en känsla av att vi lever. Konst lär oss att ingenting är bestämt. Ta ett papper och en penna och utöva din frihet. Ta livets förutsättningar och var kreativ, så kan du se möjligheter.

En gång när vi tecknade av en kokosnöt sa en av flickorna: "This is impossible!"
Då svarade jag: "If you can´t see, I will teach you."
Efter det sa en av de andra flickorna: "Nothing is impossible."
Det slutade med att flickan visst klarade av att teckna en kokosnöt.









Dessa är bilder från mina lektioner med eleverna. Just nu startar jag en liten insamling till att köpa material till dem. Till att börja med vill jag skaffa dem en varsin blyertspenna och sudd. Just nu har jag fått låna pennor från kontoret och låter mitt sudd vandra runt i klassrummet.
Sen hoppas jag kunna köpa färger, för jag själv har upplevt hur färger kan bryta ner mina egna förutfattade tankar om mig själv. Genom färg har jag fått möjligheten att uttrycka känslor vilket jag önskar att mina elever ska få möjligheten till.
För mig hade det inte varit något problem att betala allting själv, men jag tror på allas givmildhet. Jag tror att många vill ge men att det finnas olika anledningar varför man inte gör det. Här får ni chansen att hjälpa mig i mitt arbete och jag skulle bli glad över att ni ägnar detta tanke. Beloppet är inte viktigast, det är handlingen.
Kontakta mig om ni är intresserade att bidra. Allt går självklart oavkortat till eleverna!

Med kärlek // Malin
 



torsdag 20 oktober 2011

2011.10.20

Haha, hund på taket.



 


Rektorn på Mitraniketan Peoples College

Äntligen kom det regn, men för lite för att möta behovet i byn.


Puss & Kram // Malin

måndag 17 oktober 2011

Bilder

Mitraniketan


 Våra folkhögskoleelever! 


Geckoödla i toalettfönstret :)



fredag 14 oktober 2011

Tack

Viswanathan

Som vanligt är livet bara underbart. Lektionerna i engelska flyter på bra och bildlektionerna utvecklar inte bara mina elever men även mig själv väldigt mycket. Här får jag möta individerna och vi kan tala genom konstens språk.

Fast denna dag är ändå inte det samma som någon annan under dessa två veckor här. Idag fick jag chansen att känna på en underbar mans hjärta. Denna man, är grundaren till hela denna organisation och han lät mig röra vid hans hjärta. Han är en man som har varit runt om i världen, skakat hand med presidenter och kungar och är vän med nobelpristagare. Han tog min hand, la den på hjärtat och klappade mig. Han lät mig röra vid hans hjärta. Jag kan fortfarande inte förstå det.
Han är nu min "grandfather" och jag hans "granddaughter".
Jag känner mig oerhört hedrad och gråtfärdig. Denna man ser alla människors hjärtan, inte ursprung eller religion. Han har valt att hängivet ge till människor som behöver honom istället för att leva ett tryggt liv bakom dyra murar. Han har ett annat rikt liv. Genom att ha spridit sin kärlek under sin livstid har han nu i äldre dagar förtjänat att få kärlek av folk som beundrar honom och bara älskar honom för den han är.





Tack för att jag fick röra ditt hjärta, för nu har du rört vid mitt och jag kommer aldrig att sluta ge.

// Malin

onsdag 12 oktober 2011

Livet i djungeln

13 dagar 

Det är förundransvärt hur jag varje dag kommer på att jag faktiskt är i djungeln. Det känns som att lektionerna i engelska och bild som jag har är något jag har hållit på med hela livet. Ingenting förvånar mig på något sätt.

Allt känns så hemma och om det inte gör det så går det så himla fort att anpassa sig så att jag märker knappt att det skulle vara något. Dock så finns det en sak som jag hade lite svårt med. Myrorna.
Inte vilka myror som helst. Dessa är krigsmyror, hur de lyckas äta upp vissa av mina kläder är ett mysterium. Det är nog det enda jag inte kan anpassa mig efter. Annars har jag absolut inga problem med geckoödlorna som springer på väggarna, spindlar som hänger i hörnen och baggar som flyger omkring. Bland alla dessa insekter är dock eldflugorna som hjälper till att lysa upp himlen bland det vackraste jag har sett. Men även när det kom lite duggregn så fylldes himlen av trollsländor som lekte. Det om något är njutbart.

Jag har kommit in i livet här så pass att jag äntligen har skaffat mig en sari och bindi (utsmyckning) mellan ögonbrynen. Jag har förutom undervisningen i deras folkhögskola tre gånger i veckan även bild på kvällarna samma dagar för dessa elever. Sen har vi även fått tisdagar att undervisa yngre barn i engelska, de är cirka 9-11 år gamla. 

Jag har äntligen hittat ett sätt att lära ut något som jag hade som önskan i Sverige. 
Att ge något som det kanske inte kan lära sig här?
Ge dem ett annat perspektiv på livet än den som de lär sig här. Jag märker genom bildlektionen att vi får tala ett helt annat språk för att deras engelska och min malayalam (deras språk i Kerala) räcker inte till. Vi får tala genom bild och där gäller det att vara öppen. 
Det kommer att bli en utmaning, och det är också därför jag är här. 

Ambition är allt som krävs!



 Underbara barn på dagiset!

Ursäkta de få bilderna. Dålig hastighet :P


C - ya// Malin

fredag 7 oktober 2011

Rivstart

Den första veckan

Här sitter jag i 30 graders värme, i ett internetcafé bestående utav tre datorer med tjock skärm och ingen fungerar. Tur att den trådlösa är stark nog att klara sig.

Det har varit intensiva och svettiga dagar i Mumbai. Vi har observerat människor, mött olika dofter och vackra färger. Vi har besökt några kända caféer och varit på Elephant Island. Lite kul var det när vi skulle gå på en Bollywoodfilm så fick vi ställa oss upp när de spelade nationalsång innan själva filmen.

I Mitraniketan räcker inte denna blogg till för att berätta om alla möten, intryck och känslor. Det har varit en rivstart för resan och jag insåg redan efter andra dagen att verkligheten inte går att undvika. Även att möta sina egna värderingar och tankar. Jag vill inte gå in på vad som har hänt men just nu känns det super.
Vi har redan haft egna lektioner och kommit in i volontärarbetet. Människorna här är helt underbara. Med deras vänliga nickning och öppenhet inspirerar de mig. Barnen är så fina att man bara vill ta med dem hem.


Jag känner i mitt hjärta att detta är starten på en underbar resa!

Med kärlek // Malin

söndag 2 oktober 2011

En glimt

Enjoy

Jag har tyvärr inte tid att skriva något. Men jag slänger upp några bilder från Mumbai till att börja med så får ni se en glimt av Indien ;)













Med kärlek // Malin